Så nu är julen över för denna gång, ganska skönt tycker jag. Är ingen stor älskare av denna högtid, även om det har ändrat sig ganska mkt de senaste åren. Nu kan jag faktiskt se fram emot julen istället för att bli oerhört stressad, som jag alltid blev när jag var yngre.
I år så var hela familjen hemma hos oss på julafton, vi var 17 st, och det gick över förväntan. Trodde att jag skulle ha fullt upp hela dagen men så fort mamma och mina systrar kom så tog de över i köket och svärmor tog hand om Oliver och jag hann ta det lugnt. Kan säga att jag nog aldrig sett så måååånga julklappar i mitt liv (i alla fall inte under min gran). Det mesta var till barnen, själv vill jag inte ha några julklappar längre. Jag satsar mer hellre på barnen och på maten och sötsakerna. Inte ens Juan och jag byter julklappar med varandra, jätte-skönt och det minskar stressen mkt.
Vi hade en jätte-trevlig dag och kväll!!
En ny tradition har också tagit form i år, på fm på julafton så var jag och Juan till kyrkogården och tände ett ljus för min pappa och ett för min morfar, pappa gick bort i oktober i år ganska oväntat.
En baksida med att träffas så många samtidigt är att det blir mkt bassilusker som virvlar omkring..... Både Oliver och Juan har blivit ordentligt förkylda.....
söndag 28 december 2008
onsdag 24 december 2008
Julstök på dan före dan
GOD JUL
Idag har det varit en riktig "hinna med-dag", har haft att göra hela dan tror jag. Till råga på allt så jobbar Juan och Linnet har varit hos farmor. Men på nåt sett har jag fått det mesta uträttat, med både hund och barn som behöver mig på sina egna sätt, har bara några julklappar kvar att slå in innan sängdags. Visst ja, syrran ska komma förbi med alla deras julklappar innan också, hon vill inte att barnen ska se klapparna (de är ju från tomten!!)
Idag har det varit en riktig "hinna med-dag", har haft att göra hela dan tror jag. Till råga på allt så jobbar Juan och Linnet har varit hos farmor. Men på nåt sett har jag fått det mesta uträttat, med både hund och barn som behöver mig på sina egna sätt, har bara några julklappar kvar att slå in innan sängdags. Visst ja, syrran ska komma förbi med alla deras julklappar innan också, hon vill inte att barnen ska se klapparna (de är ju från tomten!!)
torsdag 18 december 2008
Julkort
Som vanligt denna tid på året så kommer det julkort i massor, vilket är trevligt---själv är jag urdålig på att skicka dem....
De flesta är adresserade till Fam. Eriksson/Martinez men det kom ett som stod ut lite idag, det var adresserat till mig och min svåger.... Det var från mäklaren som hjälpte oss, mig och Juan, när vi köpte radhuset. Hon hade av misstag (?) skrivit min svågers namn, Luis, istället för Juan. Jag skrattade som bara den, och undrade för mig själv vad jag och min svåger köpt för fastighet tillsammans.... Ett misstag är lätt att göra!
De flesta är adresserade till Fam. Eriksson/Martinez men det kom ett som stod ut lite idag, det var adresserat till mig och min svåger.... Det var från mäklaren som hjälpte oss, mig och Juan, när vi köpte radhuset. Hon hade av misstag (?) skrivit min svågers namn, Luis, istället för Juan. Jag skrattade som bara den, och undrade för mig själv vad jag och min svåger köpt för fastighet tillsammans.... Ett misstag är lätt att göra!
måndag 15 december 2008
inställt....
Specialpedagogen ringde nyss och sa att vi borde boka om tiden då sjukgymnasten är sjuk..... Tråkigt att hon inte ringde tidigare för då hade jag inte väckt Oliver, han har blivit så morgontrött och kvällspigg för tillfället.
Vi får träffa de på hab efter alla helger istället.
Jag får väl fixa mina andra ärenden i alla fall nu när Oliver ändå är vaken och hundvakt är fixad.
Vi får träffa de på hab efter alla helger istället.
Jag får väl fixa mina andra ärenden i alla fall nu när Oliver ändå är vaken och hundvakt är fixad.
Hab
Idag på förmiddan ska vi åka till hab Oliver och jag. Vi ska träffa en specialpedagog och en sjukgymnast och sen ska jag träffa vår kurator som ska informera om vårdbidraget (heter det så?)
Fortsättning följer.....
Fortsättning följer.....
tisdag 9 december 2008
Dundermiss.... (ingen resa till sol och värme...)
Linnets Kuba-resa är just nu uppskjuten, vi hade helt missat att tänka på att Linnet inte är svensk medborgare och måste ha visum för att komma in i England.... Detta har inte behövts när hon åkt via Paris eller Frankfurt, lite snopet känns det just nu.... Så nu försöker jag lära mig med expressfart hur man söker visum on-line....
Efter att ha pratat med Brittiska Ambasaden ett antal gång så har vi insett att Linnet inte kan få nåt visum före tidigast i januari, vilket är försent för att kunna resa med tanke på skolan och att resan inte kan bokas om till januari. Så nu har vi en ledsen tjej här hemma, vilket är helt förståeligt, hon hade sett fram emot resan så mkt.
Det tråkiga nu är att Linnet antagligen förlorar sitt medborgarskap på Kuba och måste söka visum för inresa i landet. En kuban som är utanför landet i mer än 12 månader förlorar sitt medborgarskap automatiskt, men å andra sidan så är hon ju inte myndig ännu så det kanske inte funkar så? Reglerna ändras hela tiden vad gäller kubaner, svårt att förstå för oss svenskar--jag men vi har ju våra lagar och regler sen länge och de har inte ändrats så mkt. (jämförelsevis)
Ja, så ser läget ut just nu
Efter att ha pratat med Brittiska Ambasaden ett antal gång så har vi insett att Linnet inte kan få nåt visum före tidigast i januari, vilket är försent för att kunna resa med tanke på skolan och att resan inte kan bokas om till januari. Så nu har vi en ledsen tjej här hemma, vilket är helt förståeligt, hon hade sett fram emot resan så mkt.
Det tråkiga nu är att Linnet antagligen förlorar sitt medborgarskap på Kuba och måste söka visum för inresa i landet. En kuban som är utanför landet i mer än 12 månader förlorar sitt medborgarskap automatiskt, men å andra sidan så är hon ju inte myndig ännu så det kanske inte funkar så? Reglerna ändras hela tiden vad gäller kubaner, svårt att förstå för oss svenskar--jag men vi har ju våra lagar och regler sen länge och de har inte ändrats så mkt. (jämförelsevis)
Ja, så ser läget ut just nu
måndag 8 december 2008
Resa mot sol och värme stundar, Havanna/Kuba är destinationen
Idag bär det av mot sydligare breddgrader, i alla fall för vissa av oss.
Juans dotter far hem till Kuba på en 5 veckor lång semester, inte helt fel! Kan säga att hon längtat mkt efter denna dag, men resan är lång med byte av både plan och flygplats i London. Men det klarar hon!!
Kan säga att igårkväll så var det dags att packa och det var inte lite saker som skulle få plats i väskorna, det var mkt saker till familjen--mamma, mormor och lillasyster bla. Både kläder och godis och annat har nu packats och väskan är stängd men det var svårt kan jag lova.
Juans dotter far hem till Kuba på en 5 veckor lång semester, inte helt fel! Kan säga att hon längtat mkt efter denna dag, men resan är lång med byte av både plan och flygplats i London. Men det klarar hon!!
Kan säga att igårkväll så var det dags att packa och det var inte lite saker som skulle få plats i väskorna, det var mkt saker till familjen--mamma, mormor och lillasyster bla. Både kläder och godis och annat har nu packats och väskan är stängd men det var svårt kan jag lova.
lördag 6 december 2008
Liten uppdatering
Gu´ vad jag har varit slarvig på sista tiden.... Men kan säga till mitt försvar att jag inte mått så bra, det har varit så mkt som snurrat i huvudet, det är saker som håller på att sjunka in, bla det med Oliver och pappas bortgång.
Men sen jag skrev sist så har vi hunnit med en del saker, Oliver har fått sin vaccinationsspruta mot hepatit B, vilket gick bra--ingen större reaktion på det!
Vi har även hunnit träffa vår underbara hjärtläkare igen som återigen talat om att allt ser bra ut med hjärtat!! Han berättade att i början av nästa år så kommer det en konsult från Gbg som ville kolla på Olivers hjärta, vi kommer att bli kallade, undrar om det är nån vi känner igen?
En tråkig sak som hänt nu är att Oliver varit förstoppad ytterligare en gång.... Att ge resulax funkar inte heller.... Vi har haft kontakt med sjukhuset om detta och blivit väldigt bra bemötta, vi har träffat en sköterska som hjälpt oss en hel del. Eftersom det är svårt att ge Oliver resulax på vanligt sätt så fick vi med en slags kateter som hjälpmedel och nu ska han även dricka lactulos varje dag. Vi började idag med lactulos och gissa om det var populärt!! Det är ju sött så Oliver slet tag i sprutan och ville ha mera.
Idag ska vi åka till ett av mina arbetsställen och hälsa på, ska bli kul!
Idag ska vi åka till ett av mina arbetsställen och hälsa på, ska bli kul!
måndag 24 november 2008
Lilleman är förstoppad, igen....
Stackars Oliver är förstoppad igen, det är ju bara knappt en vecka sen sist..... Pratade med en sjuksköterska på barnmottagningen på vårat sjukhus och hon rekomenderade att vi köper resulax och ger honom. Så det är vad vi kommer att göra nu och nästa steg blir att prata med Olivers läkare om nåt mjukgörande medel. Inte alltför kul, men vad gör man?
n nn nnnnnnn vvvvvvvvg gyxz 0000005
Oliver vill också skriva!! (vad det betyder får ni själva lista ut)
n nn nnnnnnn vvvvvvvvg gyxz 0000005
Oliver vill också skriva!! (vad det betyder får ni själva lista ut)
Så är jag en tand fattigare........ÄNTLIGEN!!
Kom hem från tandläkaren för nån timme sen och idag så gjorde tandläkaren ÄNTLIGEN som jag velat läääänge, hon tog bort min tand! Har/hade en tand som lagningen hela tiden lossnade i och till sist så tröttnade jag på att laga de och ville hellre dra ut tanden, men nej inte ville man göra det heller. Man kan ju rotfylla, men det ville inte jag. Så jag har gått ett tag med en "grop" i min tand och nu i förra veckan så gick den sönder, en stor bit lossnade. Fick en tid idag och nu är den borta! Nu kanske jag med tiden kan få plats med mina övriga tänder i nederkäken, det får tiden utvisa. Fattar inte att man inte ville ge mig tandställning när jag var barn, jag ville ju ha det då för att korrigera tänderna.
Får se hur det känns när bedövningen släpper, har redan tagit en alvedon i förebyggande syfte.
Får se hur det känns när bedövningen släpper, har redan tagit en alvedon i förebyggande syfte.
söndag 23 november 2008
Vintern är här!!
Nu har vintern kommit med besked till Gävle!
Under 2 dagar så har det snöat och blåst ordentligt, och även om det bara är ca -5 grader så blir det iskallt när det blåser. Och jag måste ju gå ut i vilket fall, så är det när man har hund. I ur och skur ska man ut, men det är självvalt.
Kan säga att jag är glad att vi har bara en liten tomt, det blir mindre att skotta!! :)
Under 2 dagar så har det snöat och blåst ordentligt, och även om det bara är ca -5 grader så blir det iskallt när det blåser. Och jag måste ju gå ut i vilket fall, så är det när man har hund. I ur och skur ska man ut, men det är självvalt.
Kan säga att jag är glad att vi har bara en liten tomt, det blir mindre att skotta!! :)
tisdag 18 november 2008
Sova vad är det??
Sova är skönt men man kan ju missa nåt, undrar om det är så lillemans tankar går just nu?? Han har nämnligen inte somnat för natten ännu..... (kl är 23.45) Han brukar sova den här tiden men idag så är det bara skratt och lek i stort sett. Vad kan man göra? Det är väl bara att vänta ut honom tills han somnar...
Ja ja, nu ska jag ta en dusch och gå upp till min säng, lilleman bars nyss upp av sin pappa.
God natt
Ja ja, nu ska jag ta en dusch och gå upp till min säng, lilleman bars nyss upp av sin pappa.
God natt
måndag 17 november 2008
Penicillin=inget roligt...
Skrev ju tidigare att Oliver fått penicillin, det ska ju vara så bra mot så mkt. Men min stackars lille pojke blev förstoppad av det, mindre roligt... Lilleman har kämpat och kämpat för att kunna bajsa, resultatet = knappt nåt. Han har blivit så röd av allt tvättande att han nu när han fiser blir ledsen, vet inte om han tror att vi ska tvätta honom.... Vi smörjer och smörjer och försöker lufta lilla rumpan, hoppas att det hjälper.
I alla fall så lättade "stoppet" på BVC idag, vi pratade om att ev ge Oliver lite microlax, då släppte han ut allt nästan på en gång----han ville nog inte få microlax ;)
Idag var vi till BVC för en läkar-kontroll + det vanliga (väga + mäta), läkaren kände och klämde och lyssnade på hjärtat men vågade knappt uttala sig om hjärtat.... Han sa som förra gången vi träffade honom att hjärtat kollar ju dr. Bäckman, han är ansvarig och ni ska ju träffa honom nästa vecka. Ja inte går vi på dessa koller för att kolla hjärtat, det gör som sagt dr. Bäckman som vi tycker så mkt om.
Oliver ligger lite under tillväxt-kurvan men vad gör det, han växer och mår för det mesta bra. Han skrattar ju mest hela dagarna i vanliga fall. Och det han ligger under gör han i stort sett lika på alla tre kurvorna ca -2, vet inte hur mkt det säger men vad spelar det för roll?? Han är ju som sagt ett glatt barn som mår bra, vilket är det viktigaste!!
Han är ju min gullunge oavsett!!
I alla fall så lättade "stoppet" på BVC idag, vi pratade om att ev ge Oliver lite microlax, då släppte han ut allt nästan på en gång----han ville nog inte få microlax ;)
Idag var vi till BVC för en läkar-kontroll + det vanliga (väga + mäta), läkaren kände och klämde och lyssnade på hjärtat men vågade knappt uttala sig om hjärtat.... Han sa som förra gången vi träffade honom att hjärtat kollar ju dr. Bäckman, han är ansvarig och ni ska ju träffa honom nästa vecka. Ja inte går vi på dessa koller för att kolla hjärtat, det gör som sagt dr. Bäckman som vi tycker så mkt om.
Oliver ligger lite under tillväxt-kurvan men vad gör det, han växer och mår för det mesta bra. Han skrattar ju mest hela dagarna i vanliga fall. Och det han ligger under gör han i stort sett lika på alla tre kurvorna ca -2, vet inte hur mkt det säger men vad spelar det för roll?? Han är ju som sagt ett glatt barn som mår bra, vilket är det viktigaste!!
Han är ju min gullunge oavsett!!
fredag 14 november 2008
Lekträff hos Malcolm
Idag har Oliver varit hos sin kompis Malcolm och lekt, så gott de nu kan tillsammans.
Malcolm är son till min äldsta och bästa kompis Annie, han är född precis 4 veckor före Oliver men jag kan lova att skillnaden är stor på dem. Malcolm ligger över sin kurva och är jätte-duktig på så mkt och är jätte-söt! Oliver däremot ligger i underkant/mitten på sin kurva....
Annie och jag har varit kompisar i 21 år, vi lärde känna varandra när hon började på min skola och på den vägen är det. Vi har hållit ihop i vått och torrt, även när vi inte bott i samma stad eller land (hon var au-pair i USA ett år).
Vi planerade så mkt när vi var små, som så många andra barn, det som är underligt är att en hel del av det vi pratade om då har hänt och händer fortfarande. Bla skulle vi utbilda oss så att vi kunde jobba med barn, det gjorde vi och nu senast så var det att få barn samtidigt och att de skulle leka med varandra. (vi fick varsin pojke med 4 veckors mellanrum)
Alla borde ha en så bra kompis som Annie, det är allt jag kan säga!
Malcolm är son till min äldsta och bästa kompis Annie, han är född precis 4 veckor före Oliver men jag kan lova att skillnaden är stor på dem. Malcolm ligger över sin kurva och är jätte-duktig på så mkt och är jätte-söt! Oliver däremot ligger i underkant/mitten på sin kurva....
Annie och jag har varit kompisar i 21 år, vi lärde känna varandra när hon började på min skola och på den vägen är det. Vi har hållit ihop i vått och torrt, även när vi inte bott i samma stad eller land (hon var au-pair i USA ett år).
Vi planerade så mkt när vi var små, som så många andra barn, det som är underligt är att en hel del av det vi pratade om då har hänt och händer fortfarande. Bla skulle vi utbilda oss så att vi kunde jobba med barn, det gjorde vi och nu senast så var det att få barn samtidigt och att de skulle leka med varandra. (vi fick varsin pojke med 4 veckors mellanrum)
Alla borde ha en så bra kompis som Annie, det är allt jag kan säga!
onsdag 12 november 2008
Jag har jobbat en liten stund idag!
Idag har jag jobbat!!
Har varit hemma sen i februari, Oliver kom ju i maj så jag har varit hemma ett bra tag nu, hade havandeskapsförgiftning bla innan Oliver kom. (Jag låg inne på förlossningen i ca 3 veckor innan jag blev igångsatt....)
Och idag så jobbade jag hela 3 timmar, ganska skönt att komma iväg en stund, kan behövas ibland.
Vad gäller lilleman så är han fortfarande förkyld, var till doktorn igår och fick penicillin så nu får vi hoppas att det hjälper. Men han är pigg trots allt, det är på kvällar, nätter och morgonen som han hostar och hostar, sen har han haft mkt feber den sista tiden.
Har varit hemma sen i februari, Oliver kom ju i maj så jag har varit hemma ett bra tag nu, hade havandeskapsförgiftning bla innan Oliver kom. (Jag låg inne på förlossningen i ca 3 veckor innan jag blev igångsatt....)
Och idag så jobbade jag hela 3 timmar, ganska skönt att komma iväg en stund, kan behövas ibland.
Vad gäller lilleman så är han fortfarande förkyld, var till doktorn igår och fick penicillin så nu får vi hoppas att det hjälper. Men han är pigg trots allt, det är på kvällar, nätter och morgonen som han hostar och hostar, sen har han haft mkt feber den sista tiden.
lördag 8 november 2008
Ögonen är helt ok!
Oliver hade tid hos ögonläkaren i veckan som gått, ingen trodde att det skulle vara några problem med synen men läkarna vill kolla upp allt. Oliver följer ju oss och det mesta med blicken så vi var inte oroliga. Hos läkaren så konstaterades det att Oliver har INGA avvikelser på ögonen! Skönt att höra!!
Oliver ville helst inte vara med på undersökningens alla delar utan knep med ögonen allt han kunde, så läkaren fick sätt en "hållare" för att hålla ögat öppet när han skulle kolla på ögonbotten. Det såg lite läskigt ut men Oliver hade fått lite bedövning och det ska tydligen inte göra ont men det kan ju vara obehagligt för det... Det är ju inte så lätt att förklara för en liten på 6 mån varför det måste göras. Läkaren tyckte att Oliver var oerhört stark för att vara så liten, han knep ju så otroligt hårt med ögonen, jag passade på att berätta att när Oliver var ännu yngre så fick sköterskorna ofta var 3 st när de skulle ta blodprov på Oliver. Så att han är stark, det vet vi med besked.
Oliver ville helst inte vara med på undersökningens alla delar utan knep med ögonen allt han kunde, så läkaren fick sätt en "hållare" för att hålla ögat öppet när han skulle kolla på ögonbotten. Det såg lite läskigt ut men Oliver hade fått lite bedövning och det ska tydligen inte göra ont men det kan ju vara obehagligt för det... Det är ju inte så lätt att förklara för en liten på 6 mån varför det måste göras. Läkaren tyckte att Oliver var oerhört stark för att vara så liten, han knep ju så otroligt hårt med ögonen, jag passade på att berätta att när Oliver var ännu yngre så fick sköterskorna ofta var 3 st när de skulle ta blodprov på Oliver. Så att han är stark, det vet vi med besked.
måndag 3 november 2008
Från rygg till mage, alldeles själv!!
Idag hände det! Oliver vände sig från rygg till mage!
Han har varit på gång ett tag nu men inte riktigt fått till det men så idag hände det!! Blev så stolt över honom, min lilla gullunge. Tänk att man kan bli så lycklig för alla framsteg, detta är ju sånt som de flesta tar för givet, men alla framsteg visar att Oliver kan.
Vi vet ju inte vad kromosomfelet kommer att föra med sig, det kan vara många problem eller väldigt få, det är nåt som framtiden får utvisa. Med tanke på detta så blir alla små/stora framsteg extra viktiga.
Nu har han somnat för dagen och det var med ett leende för ovanlighetens skull!
Gud vad jag älskar denna unge!!
Han har varit på gång ett tag nu men inte riktigt fått till det men så idag hände det!! Blev så stolt över honom, min lilla gullunge. Tänk att man kan bli så lycklig för alla framsteg, detta är ju sånt som de flesta tar för givet, men alla framsteg visar att Oliver kan.
Vi vet ju inte vad kromosomfelet kommer att föra med sig, det kan vara många problem eller väldigt få, det är nåt som framtiden får utvisa. Med tanke på detta så blir alla små/stora framsteg extra viktiga.
Nu har han somnat för dagen och det var med ett leende för ovanlighetens skull!
Gud vad jag älskar denna unge!!
söndag 26 oktober 2008
En vecka har nu passerat....
Det är svårt att ta in vad som hänt, javisst pappa var sjuk men ingen visste hur sjuk.... Ingen visste att han var så sjuk att hans kropp inte skulle orka mer, vi hade ju satt allt hopp till en transplantation. Det var ju det som var målet för att livet skulle kunna fortsätta, pappa var ju bara 60 år.
Jag och Juan var till sjukhuset på lördagen, jag kände inte igen min pappa, han flackade med blicken hela tiden----fram och tillbaka, fram och tillbaka----jag kommer aldrig att glömma den synen. Men jag ångrar inte att vi åkte dit trots att jag blivit varnad för hans tillstånd, tvärtom, jag är glad att jag hann dit. Jag hann säga en sista gång till pappa att jag älskade honom, han kramade min hand, vet dock inte om det var han eller en reflex som gjorde det. Men det kändes bra i alla fall.
Min mamma sa på kvällen att hon inte trodde att pappa skulle klara natten, han var så otroligt dålig. Mamma följde med min yngsta syster hem den kvällen, hon ville inte vara ensam.
Vi la oss som vanligt den kvällen, dock betydligt mer oroliga än vanligt, jag gick upp och matade Oliver vid 5-tiden, inget konstigt med det. Det som var ovanligt var att telefonen ringde ca 5.25, det var sjukhuset---en kvinnlig sköterska berättade att pappa hade blivit mkt sämre på morgonen och att läget var kritiskt. (Telefonsamtalet kom till mig pga att mamma inte var hemma, jag hade också lämnat mina nummer.) Jag ringde genast till mamma på mobilen och berättade vad som hänt..... Vi pratade väldigt kort och skulle höras lite senare igen. Jag hade precis lagt Oliver i spjälsängen uppe och satt mig på sängen och pratat lite med Juan, när telefonen ringer igen. Jag visste vad det var för telefonsamtal innan jag svarade, jag svarade och hörde samma kvinnliga röst som som ringt ca 30 min tidigare. Denna gång sa hon:"Jag måste tyvärr berätta att din pappa just somnat in...." Jag grät lite grann men tog mig samman, jag måste ju vara stark nu och ringa mamma och mina systrar. Mamma visste varför jag ringde, hon hade känt det, mina systrar blev väckta och fick även de veta. Så måste jag ringa för att min farmor skulle få veta, jag visste att min äldsta faster sov hos henne så jag ringde på hennes mobil för att farmor inte skulle svara.
En otroligt jobbig start på den dagen....
Min farmor hade en dröm strax runt kl 6 den morgonen; Hon drömde om en vit katt som ville ut, så hon steg upp för att släppa ut denna katt och ute var allt ljust, vitt och rent. När katten skulle gå ut genom dörren så tvekade den lite, den vände sig om och tittade på min farmor som sa åt den att gå (på ett vänligt sätt). Katten lydde och gick in ljuset.
Säga vad man vill men vi ser denna dröm som en symbol för att pappa gått vidare.
Pappa vi ses i Nangijala
Jag och Juan var till sjukhuset på lördagen, jag kände inte igen min pappa, han flackade med blicken hela tiden----fram och tillbaka, fram och tillbaka----jag kommer aldrig att glömma den synen. Men jag ångrar inte att vi åkte dit trots att jag blivit varnad för hans tillstånd, tvärtom, jag är glad att jag hann dit. Jag hann säga en sista gång till pappa att jag älskade honom, han kramade min hand, vet dock inte om det var han eller en reflex som gjorde det. Men det kändes bra i alla fall.
Min mamma sa på kvällen att hon inte trodde att pappa skulle klara natten, han var så otroligt dålig. Mamma följde med min yngsta syster hem den kvällen, hon ville inte vara ensam.
Vi la oss som vanligt den kvällen, dock betydligt mer oroliga än vanligt, jag gick upp och matade Oliver vid 5-tiden, inget konstigt med det. Det som var ovanligt var att telefonen ringde ca 5.25, det var sjukhuset---en kvinnlig sköterska berättade att pappa hade blivit mkt sämre på morgonen och att läget var kritiskt. (Telefonsamtalet kom till mig pga att mamma inte var hemma, jag hade också lämnat mina nummer.) Jag ringde genast till mamma på mobilen och berättade vad som hänt..... Vi pratade väldigt kort och skulle höras lite senare igen. Jag hade precis lagt Oliver i spjälsängen uppe och satt mig på sängen och pratat lite med Juan, när telefonen ringer igen. Jag visste vad det var för telefonsamtal innan jag svarade, jag svarade och hörde samma kvinnliga röst som som ringt ca 30 min tidigare. Denna gång sa hon:"Jag måste tyvärr berätta att din pappa just somnat in...." Jag grät lite grann men tog mig samman, jag måste ju vara stark nu och ringa mamma och mina systrar. Mamma visste varför jag ringde, hon hade känt det, mina systrar blev väckta och fick även de veta. Så måste jag ringa för att min farmor skulle få veta, jag visste att min äldsta faster sov hos henne så jag ringde på hennes mobil för att farmor inte skulle svara.
En otroligt jobbig start på den dagen....
Min farmor hade en dröm strax runt kl 6 den morgonen; Hon drömde om en vit katt som ville ut, så hon steg upp för att släppa ut denna katt och ute var allt ljust, vitt och rent. När katten skulle gå ut genom dörren så tvekade den lite, den vände sig om och tittade på min farmor som sa åt den att gå (på ett vänligt sätt). Katten lydde och gick in ljuset.
Säga vad man vill men vi ser denna dröm som en symbol för att pappa gått vidare.
Pappa vi ses i Nangijala
söndag 19 oktober 2008
onsdag 15 oktober 2008
Min pappa.....
Den senaste veckan har varit ganska turbulent, i alla fall den senare delen...
Den första delen bestod mest av städning (rensning=gamla minnen) av hela huset och att ställa i ordning källarplanet, vilket nu är gjort och vilken skillnad alltså!! Nu har jag en tvättstuga utan en massa bråte i, underbart!!
Passade även på att skicka ett grattiskort till min farmor som fyllde 87 år den 8/10, min älskade lilla farmor!! En speciell person i mitt liv!
I lördags (11/10) så kom min farmor och mina 2 fastrar hit till Gävle för att i efterhand fira att min pappa fyllt 60 år, kan säga att denna dag absolut inte blev som planerat.....
Pappa mår inte bra, det vet vi--vi vet även att han är väldigt envis och inte lyssnar när vi säger att han måste gå till doktorn--nu visade det sig att allt gått på tok för långt denna gång. Pappa spydde och bajsade blod.... Hans blödande magsår hade gått upp, detta pga att pappa slutat ta en viktig medicin. Han påstår att han inte får nåt nytt recept men om han ringde till doktorn och bad om det så skulle han få ett... (såhär i efterhand vet vi att han inte ringt)
Det blev min ena faster som fick säga åt honom på skarpen att han behövde in på sjukhuset och mamma fick ringa 112 som kom väldigt snabbt, hörde sirenerna på långt håll. Så nu ligger han inne på sjukhuset är sämre än tidigare, mkt svag och förvirrad. Tillråga på allt så har pappa säkert mellan 30-40 liter vätska i kroppen extra, hans lever är helt slut så kroppen är inte riktigt i fas. Pappa behöver en lever-transplantation pga sjukdom.
Den första delen bestod mest av städning (rensning=gamla minnen) av hela huset och att ställa i ordning källarplanet, vilket nu är gjort och vilken skillnad alltså!! Nu har jag en tvättstuga utan en massa bråte i, underbart!!
Passade även på att skicka ett grattiskort till min farmor som fyllde 87 år den 8/10, min älskade lilla farmor!! En speciell person i mitt liv!
I lördags (11/10) så kom min farmor och mina 2 fastrar hit till Gävle för att i efterhand fira att min pappa fyllt 60 år, kan säga att denna dag absolut inte blev som planerat.....
Pappa mår inte bra, det vet vi--vi vet även att han är väldigt envis och inte lyssnar när vi säger att han måste gå till doktorn--nu visade det sig att allt gått på tok för långt denna gång. Pappa spydde och bajsade blod.... Hans blödande magsår hade gått upp, detta pga att pappa slutat ta en viktig medicin. Han påstår att han inte får nåt nytt recept men om han ringde till doktorn och bad om det så skulle han få ett... (såhär i efterhand vet vi att han inte ringt)
Det blev min ena faster som fick säga åt honom på skarpen att han behövde in på sjukhuset och mamma fick ringa 112 som kom väldigt snabbt, hörde sirenerna på långt håll. Så nu ligger han inne på sjukhuset är sämre än tidigare, mkt svag och förvirrad. Tillråga på allt så har pappa säkert mellan 30-40 liter vätska i kroppen extra, hans lever är helt slut så kroppen är inte riktigt i fas. Pappa behöver en lever-transplantation pga sjukdom.
Igår när jag var på sjukhuset så pratade jag med en av sköterskorna som hade hand om pappa, hon kan inte ha läst pappas journal. Under samtalet, i korridoren, så frågar hon mig hur mkt pappa dricker? "Dricker", säger jag frågande, "menar du alkohol"? "Ja", svarar hon. "Min pappa är inte alkoholist, min pappa har en leversjukdom", svarar jag. Till svar på detta så får jag ett "jaha...."
Just då så väntade jag på doktorn och tänkte inte så mkt på det hela men när jag kom hem så kom jag ihåg detta och blev både förbannad och ledsen. Ska inte ansvarig sköterska ha läst i alla fall en del av journalen för att veta vem patienten är? Jag tycker inte att det är en professionell inställning att dra egna slutsatser om sina patienter och dessa människor ska vi kunna lita på... Eller?
tisdag 7 oktober 2008
Morgonpromenad, +0,3 grader, uppfriskande!
Måste bara säga att det är uppfriskande med en morgonpromenad, idag var vi ute redan 7.15. Kallt men skönt! Oliver var inbäddad varmt och skönt i vagnen, han låg och mös och tittade på träden som skiftar i olika färger. Härligt!!
söndag 5 oktober 2008
Hösten är vacker, men.....
Hösten är oerhört vacker, men den för med sig nåt tråkigt också.....en massa förkylningsbacillusker. Mindre kul!
Här så har Juan varit snuvig och jag började bli men det la sig (peppar, peppar....) Sen så har vi lilleman, han har naturligtvis blivit förkyld han med, inte så kul för honom med tanke på de trånga näsgångarna han har. Det är trångt i vanliga fall och nu är det ännu trängre, tack och lov så har vi en näsfrida!! Räddningen är med andra ord: koksalt, näsfrida, nezeril-droppar och alvedon. Oliver gillar dock inte att få droppar i näsan och att vi suger rent, han brukar protestera hejvilt, så gott han kan med andra ord. Dvs skrika, vrida sig mm men det brukar inte hjälpa särskilt mkt. Han uppskattar däremot alvedon, men så smakar det nog sött, han får flytande som han är duktig på att ta. Det funkar inte med "suppar", det var många försök på sjukhuset men alla försök misslyckades, så det är flytande som gäller.
Här så har Juan varit snuvig och jag började bli men det la sig (peppar, peppar....) Sen så har vi lilleman, han har naturligtvis blivit förkyld han med, inte så kul för honom med tanke på de trånga näsgångarna han har. Det är trångt i vanliga fall och nu är det ännu trängre, tack och lov så har vi en näsfrida!! Räddningen är med andra ord: koksalt, näsfrida, nezeril-droppar och alvedon. Oliver gillar dock inte att få droppar i näsan och att vi suger rent, han brukar protestera hejvilt, så gott han kan med andra ord. Dvs skrika, vrida sig mm men det brukar inte hjälpa särskilt mkt. Han uppskattar däremot alvedon, men så smakar det nog sött, han får flytande som han är duktig på att ta. Det funkar inte med "suppar", det var många försök på sjukhuset men alla försök misslyckades, så det är flytande som gäller.
Vår familj!
Kom på att jag inte presenterat vår familj, den består av:
Mamma Ann (jag) är 30 år och jobbar som personlig assistent
Pappa Juan är 41 år och jobbar även han som personlig assistent, kommer från Kuba och har bott snart 8 år i Sverige
Linnet är 17 år och är Juans dotter sen ett tidigare förhållande och hon har bott hos oss i snart 2 år, hon flyttade som 15-åring från Kuba till Sverige. Hon är jätte-duktig på svenska, pratar näst intill flytande snart.
Oliver är född i maj 2008 och den som denna blogg handlar om till stor del
Felix är 4½ år och är en Norsk Buhund som jag hade med mig in i förhållandet
Mamma Ann (jag) är 30 år och jobbar som personlig assistent
Pappa Juan är 41 år och jobbar även han som personlig assistent, kommer från Kuba och har bott snart 8 år i Sverige
Linnet är 17 år och är Juans dotter sen ett tidigare förhållande och hon har bott hos oss i snart 2 år, hon flyttade som 15-åring från Kuba till Sverige. Hon är jätte-duktig på svenska, pratar näst intill flytande snart.
Oliver är född i maj 2008 och den som denna blogg handlar om till stor del
Felix är 4½ år och är en Norsk Buhund som jag hade med mig in i förhållandet
torsdag 2 oktober 2008
Dyrt att gå till veterinären....
Igår var jag till veterinären med vår hund, han har återigen öroninflammation.... Fattar inte att det ska behöva vara så dyrt, 850 kr (inkl medicin), känns som att bli rånad ungefär. Självklart så går vi till veterinären när behov finns men det är inte det roligaste. Felix (hunden) är inte ett dugg rädd eller så, han har varit där ganska många gånger nu och vet vad som väntar, inte det bästa han vet men han är snäll och låter personalen göra det som behöver göras. Han vet ju också att han får godis när allt är klart!
Denna gången satt han och "pratade" (inte skällde) med valparna och en tik i väntrummet, han vet att man inte får skälla inomhus.
Efteråt åkte vi hem till svärmor som var barnvakt och där fick Felix naturligtvis mera godsaker!!
fredag 26 september 2008
Änglar finns även på försäkringskassan, tro det eller ej
Hade gjort helt fel när jag fyllt i planeringen för föräldraledigheten, så denna månad skulle jag helt plötsligt bara få en tredjedel av mitt vanliga belopp/månad. Fick panik, tänkte på hur vi skulle fixa månaden om jag bara fick så lite.... Tänkte att jag ringer och pratar med dem och förklarar situationen, kanske får jag böna och be lite, eller spela helt dum... Men kvinnan som svarade var otroligt trevlig och förstående, jag behövde bara tala om vad som hänt och hon sa att det ska vi fixa! Så nu får jag ytterligare en utbetalning redan på måndag och månaden är räddad!
Tänk att det finns änglar även på försäkringskassan.....
Tänk att det finns änglar även på försäkringskassan.....
onsdag 24 september 2008
Lite om allt och inget....
Nu har jag slarvat tillräckligt länge, måste komma ihåg att skriva lite också!
Här är allt som vanligt, livet fortsätter vare sig man vill eller inte, dagarna bara flyger förbi känns det som. Vi fortsätter med olika smakpotioner, vissa uppskattas medan andra ratas snabbt. Vi försökte ge Oliver smörgåsrån (tips från barnsköterskan) men det var nog det äckligaste Oliver någonsin smakat. Vilka grimaser alltså!! Han grinade verkligen illa och spottade allt han förmådde, så det blir puréer som serveras.
Vi har även hunnit få en tid då vi ska träffa en genetiker och en av Olivers läkare, den 14/10, ska bli intressant. Men jag tror ju inte att denne genetiker har mer information till oss ang kromosom 7 men vi kan kanske bistå med lite.
Vi har även fått en tid, den 13/10, då vi ska träffa några på barn-hab här i stan för att prata om Oliver och hans framtida hjälpbehov (om det blir så), vi har ju ingen aning om vad som kommer att visa sig. Men det behöver ju inte vara något som visar sig heller, det är det bara tiden som kan visa vad som ska bli....
Så har Olivers morfar fyllt 60 år, vilket firades på ett lugnt sätt. Det var bara vi i närmaste familjen som var där, pappas systrar och mamma kommer ner till Gävle i oktober och firar honom då.
Min pappa är sjuk, han behöver en levertransplantation pga sjukdom, så han orkar inte så mkt som tidigare. Det är något som tär på oss alla, vi är ju vana att se honom på ett annat sätt, man vet aldrig vad livet för med sig.....
Här är allt som vanligt, livet fortsätter vare sig man vill eller inte, dagarna bara flyger förbi känns det som. Vi fortsätter med olika smakpotioner, vissa uppskattas medan andra ratas snabbt. Vi försökte ge Oliver smörgåsrån (tips från barnsköterskan) men det var nog det äckligaste Oliver någonsin smakat. Vilka grimaser alltså!! Han grinade verkligen illa och spottade allt han förmådde, så det blir puréer som serveras.
Vi har även hunnit få en tid då vi ska träffa en genetiker och en av Olivers läkare, den 14/10, ska bli intressant. Men jag tror ju inte att denne genetiker har mer information till oss ang kromosom 7 men vi kan kanske bistå med lite.
Vi har även fått en tid, den 13/10, då vi ska träffa några på barn-hab här i stan för att prata om Oliver och hans framtida hjälpbehov (om det blir så), vi har ju ingen aning om vad som kommer att visa sig. Men det behöver ju inte vara något som visar sig heller, det är det bara tiden som kan visa vad som ska bli....
Så har Olivers morfar fyllt 60 år, vilket firades på ett lugnt sätt. Det var bara vi i närmaste familjen som var där, pappas systrar och mamma kommer ner till Gävle i oktober och firar honom då.
Min pappa är sjuk, han behöver en levertransplantation pga sjukdom, så han orkar inte så mkt som tidigare. Det är något som tär på oss alla, vi är ju vana att se honom på ett annat sätt, man vet aldrig vad livet för med sig.....
tisdag 16 september 2008
Ny favoritmat!
Grön ärtpuré, Oliver älskar grön ärtpuré!
Han fick smaka på det idag i sin smakportion och blev helt galet förtjust, när jag inte var snabb nog med skeden för ytterligare lite så snuttade han på haklappen som var full med ärtpuré den med. Han premiärsatt i sin matstol också, en liten stund, vilket han uppskattade!
Han fick smaka på det idag i sin smakportion och blev helt galet förtjust, när jag inte var snabb nog med skeden för ytterligare lite så snuttade han på haklappen som var full med ärtpuré den med. Han premiärsatt i sin matstol också, en liten stund, vilket han uppskattade!
Deja vu....
Tittade på tv imorse, inget ovanligt med det (sker en stund varje morgon), tittade på "Okänd diagnos" på tv4 fakta. Programmet handlade om en nybliven familj, när deras lilla bebis föddes så var hon inte rosa/röd som man tror att nyfödda bebisar ska vara. Hon var mer blå/lila och mådde uppenbarligen inte bra, läkarna konstaterade att hon hade hjärtfel och det blev transport med helikopter till ett annat sjukhus.... Kan säga att jag frös till is, det var som om det var min familj det handlade om. Det stämde så väl med vår historia.... Så hela dagen har mina tankar vandrat runt kring allt som hände i början på maj, allt som vände vårt liv upp och ned. Men som vi inte skulle vilja byta mot nåt, Oliver är ju det bästa som hänt vår familj!
Men vi har en hel del frågetecken kvar, vi vet ju inte vad framtiden för med sig vad gäller kromosomfelet, men vi grubblar inte alltför mkt på det.
Men vi har en hel del frågetecken kvar, vi vet ju inte vad framtiden för med sig vad gäller kromosomfelet, men vi grubblar inte alltför mkt på det.
fredag 12 september 2008
torsdag 11 september 2008
Om Oliver kissar på doktorn så gillar han doktorn....
Var till läkaren igår med Oliver, en läkare (dr. Hedberg) som vi inte träffat sen Oliver föddes, jag minns honom inte men Juan gjorde det.
Vi hade fått tiden för att vi skulle kunna ställa lite olika frågor och för att denna doktor även jobbar på habiliteringen här i stan. Vi pratade om olika saker som vi märkt av på Oliver och andra saker vi undrar över. Han kollade och lyssnade på Oliver, som svarade med att nästan kissa på doktorn....., doktorn var "nöjd" i alla fall med vad han hörde och såg.
Han sa att det kommer en genetiker hit till Gävle om ca 4 veckor och undrade om vi var intresserade av att träffa honom. Självklart sa vi, om vi inte kan få mer info om Olivers kromosomfel så kan vi kanske i alla fall bidra med info. Det kommer väl säkert att födas flera barn med liknande fel och det skulle kännas bra att kunna bidra med nåt i alla fall.
Sen pratade vi lite om hab också och att vi kommer att få en tid för att få info om hab och träffa personalen. Just nu tror jag inte att vi behöver så mkt hjälp men det känns bra att etablera en kontakt nu, för vi vet ju inte vad som väntar.... Men Juan och jag säger som så att vi tar ev problem när de uppstår, det finns ingen anledning att hetsa upp sig över nåt vi ändå inte vet.
Vi hade fått tiden för att vi skulle kunna ställa lite olika frågor och för att denna doktor även jobbar på habiliteringen här i stan. Vi pratade om olika saker som vi märkt av på Oliver och andra saker vi undrar över. Han kollade och lyssnade på Oliver, som svarade med att nästan kissa på doktorn....., doktorn var "nöjd" i alla fall med vad han hörde och såg.
Han sa att det kommer en genetiker hit till Gävle om ca 4 veckor och undrade om vi var intresserade av att träffa honom. Självklart sa vi, om vi inte kan få mer info om Olivers kromosomfel så kan vi kanske i alla fall bidra med info. Det kommer väl säkert att födas flera barn med liknande fel och det skulle kännas bra att kunna bidra med nåt i alla fall.
Sen pratade vi lite om hab också och att vi kommer att få en tid för att få info om hab och träffa personalen. Just nu tror jag inte att vi behöver så mkt hjälp men det känns bra att etablera en kontakt nu, för vi vet ju inte vad som väntar.... Men Juan och jag säger som så att vi tar ev problem när de uppstår, det finns ingen anledning att hetsa upp sig över nåt vi ändå inte vet.
måndag 8 september 2008
Smakportioner....
I fredags introducerade vi nåt nytt i Olivers liv, smakportioner. Oliver tog det hela bra, han verkade tycka att det var gott faktiskt. Han mumsade och mumsade.
Jag hade tänkt att vi skulle börja med potatis men Juan ville hellre att vi skulle börja med morötter. Hans argument var att åtminstånde ett av hans barn "ska" äta morötter, och det verkar ju ha varit lyckat. (Juan har en dotter på 17 år som bor hos oss)
Så denna helg har Oliver prövat detta med annan sorts mat än mjölk och det verkar gå hem.
Detta har ju naturligtvis förevigats med fotografier och nån videosnutt, så nu ska jag bara lista ut hur man gör korten små nog för att få plats i bloggen....
Jag hade tänkt att vi skulle börja med potatis men Juan ville hellre att vi skulle börja med morötter. Hans argument var att åtminstånde ett av hans barn "ska" äta morötter, och det verkar ju ha varit lyckat. (Juan har en dotter på 17 år som bor hos oss)
Så denna helg har Oliver prövat detta med annan sorts mat än mjölk och det verkar gå hem.
Detta har ju naturligtvis förevigats med fotografier och nån videosnutt, så nu ska jag bara lista ut hur man gör korten små nog för att få plats i bloggen....
torsdag 4 september 2008
Stora killen!!
Var till BVC igår och mätte + vägde lilleman, han har både vuxit och blivit lite tjockare! Hela 58,3 cm och 4950 g, inte illa!! Han växer så det knakar, precis som det "ska" vara. På en månad har han vuxit 1,6 cm och ökat 500 g i vikt. När jag ser det så här så verkar det inte vara så mkt men för Oliver så är det väl godkänt!
Fredagen den 5/9 är en stor dag, Oliver ska få smaka på potatis, (jag ska berätta om hans reaktion sen), undrar vad han kommer att tycka?! Det utvisar sig.
Fredagen den 5/9 är en stor dag, Oliver ska få smaka på potatis, (jag ska berätta om hans reaktion sen), undrar vad han kommer att tycka?! Det utvisar sig.
Dags att gå till optikern....
Skulle ta ut mina glasögon ur mitt glasögonfodral tidigare och olyckan var framme.... På nåt sätt så hade en del av glasögonen "vridit" på sig och när jag skulle fixa dem så gick det så illa att detta par nu är delat i 2 delar..... Mindre roligt!
Så nu använder jag mina reserv-glasögon som jag inte är så förtjusta i. Men nöden har ingen lag. Dessa har samma styrka som det trasiga paret men jag gillar dem inte av olika anledningar.
Så nu använder jag mina reserv-glasögon som jag inte är så förtjusta i. Men nöden har ingen lag. Dessa har samma styrka som det trasiga paret men jag gillar dem inte av olika anledningar.
tisdag 2 september 2008
Tredje gången gillt
Igår var jag till sjukhuset för att kolla hörseln på Oliver, för tredje gången.... Hans täppta näsa har gjort att det inte funkat mer än på ett öra, har inte tvivlat på att han hör men det är ju sånt som ska göras. Denna gången sov Oliver som tur var och hans näsa var alldeles tyst, så det funkade! Nu har vi klarat den biten också!
Om det inte hade funkat denna gång så skulle det ha blivit en annan sorts undersökning, som skulle ta mkt längre tid.
Ja ja, jag är glad att nu veta att min lille son hör som han ska på båda öronen. (en sak mindre att tänka på)
Om det inte hade funkat denna gång så skulle det ha blivit en annan sorts undersökning, som skulle ta mkt längre tid.
Ja ja, jag är glad att nu veta att min lille son hör som han ska på båda öronen. (en sak mindre att tänka på)
söndag 31 augusti 2008
Täppt näsa
När Oliver varit utan sin sond i näsan ett par dagar så blev han förkyld, trodde vi. Han snörvlade och verkade trång i näsan så vi köpte koksaltdroppar till honom. Vi behandlade detta som en vanlig förkylning.......men den gick inte över och är inte över fortfarande. Vi pratade med hjärtläkaren som genast remitterade Oliver till en öronläkare. Väl där så fick vi våra misstankar bekräftade, Oliver är väldigt trång i näsgångarna och får lite problem med andningen på kvällstid. Det vi kan göra för att underlätta för honom är att fortsätta som vi gjort tidigare, dvs ge koksaltdroppar ofta, använda duschen för att skapa vattenånga i badrummet, bada för att avleda honom lite (har en lugnande effekt), vara ute ganska mkt under dagarna m.m.
Så kvällarna hemma hos oss kan verka vara ett kaos, ett ordnat kaos, eftersom vi gör allt vi kan för att lugna Oliver.
Så kvällarna hemma hos oss kan verka vara ett kaos, ett ordnat kaos, eftersom vi gör allt vi kan för att lugna Oliver.
Jag fortsätter här där jag slutade förra gången...
I min tidigare blogg så var jag lite dålig på att komma ihåg att skriva inlägg men ska bättra mig här.
Jag fortsätter här där jag slutade förra gången...
Vi har hunnit med ytterligare ett besök hos vår underbare hjärtläkare, dr Bäckman, och han hade bara goda nyheter nästan... De goda nyheterna är att nu har även det sista av de 3 hålen vuxit igen och den mindre goda nyheten är att dr Bäckman ska gå i pension.... Men han ska jobba 1 vecka/mån så han kommer fortfarande att vara Olivers hjärtläkare!! Kan berätta att Oliver roade sig med att smaka på doktorn vid senaste ultraljudsundersökningen, han mumsade så glatt!
Vi har även hunnit med en mindre lyckad läkarträff på bvc, läkaren var oerhört stressad och gav inte det minsta bra intryck. Han och semestervikarie-sköterskan hade också lite panik över att Oliver är lite mindre i storlek än de flesta i hans ålder. Paniken gällde även att han äter små portioner. Kan säga att min lille kille äter så mkt han vill så ofta han vill, ja han kanske äter mindre portioner och är lite mindre än andra men man får inte glömma att han faktiskt är hjärtopererad. Det sägs ju ofta att hjärt-barn är lite mindre än deras jämnåriga kamrater. Förresten så hade han även skrivit fel i journalen, han hade skrivit att Oliver äter specialkost och börjat med smakportioner, helt fel, Oliver äter bröstmjölk och ersättning.
Skönt när den vanliga sköterskan var tillbaka och rättade till alla ev fel.
Jag fortsätter här där jag slutade förra gången...
Vi har hunnit med ytterligare ett besök hos vår underbare hjärtläkare, dr Bäckman, och han hade bara goda nyheter nästan... De goda nyheterna är att nu har även det sista av de 3 hålen vuxit igen och den mindre goda nyheten är att dr Bäckman ska gå i pension.... Men han ska jobba 1 vecka/mån så han kommer fortfarande att vara Olivers hjärtläkare!! Kan berätta att Oliver roade sig med att smaka på doktorn vid senaste ultraljudsundersökningen, han mumsade så glatt!
Vi har även hunnit med en mindre lyckad läkarträff på bvc, läkaren var oerhört stressad och gav inte det minsta bra intryck. Han och semestervikarie-sköterskan hade också lite panik över att Oliver är lite mindre i storlek än de flesta i hans ålder. Paniken gällde även att han äter små portioner. Kan säga att min lille kille äter så mkt han vill så ofta han vill, ja han kanske äter mindre portioner och är lite mindre än andra men man får inte glömma att han faktiskt är hjärtopererad. Det sägs ju ofta att hjärt-barn är lite mindre än deras jämnåriga kamrater. Förresten så hade han även skrivit fel i journalen, han hade skrivit att Oliver äter specialkost och börjat med smakportioner, helt fel, Oliver äter bröstmjölk och ersättning.
Skönt när den vanliga sköterskan var tillbaka och rättade till alla ev fel.
lördag 30 augusti 2008
Vad som hänt och händer kring lille Oliver
Nu är Oliver här!
080508 Föddes vår son Oliver 49 cm och 3105 gram
Samma dag som han kom till världen så fick han flyga helikopter från Gävle ner till Gbg, knappt 12 timmar gammal... Detta pga att han föddes med ett hjärtfel som upptäcktes efter födseln och att han behövde opereras inom kort för att överleva. Men trots detta så är han "pigg och alert"!!Han är en kämpe vår son!!
Idag, 23/5, så har Oliver genomgått en hjärtoperation, 15 dagar gammal. Operationen gick bra och nu ligger han på Barn-IVA här i Gbg. Nu under helgen ska vi döpa Oliver, det har varit många kast fram och tillbaka om det skulle bli operation eller inte. Om det inte hade blivit operation så hade allt hopp varit ute.... Därav vår reaktion att döpa honom så snart. Vi gör detta tillsammans med min faster som är kyrkoherde och har tagit sig tid att flyga ner hit till oss från Jämtland, vet inte hur jag ska kunna tacka henne! Senare får vi ha en annan cermoni tillsammans med släkt och vänner.
Idag, 25/5, så har man kopplat bort respiratorn som hjälpte Oliver att andas efter operationen och det har gått jätte-bra!! Han har även fått komma tillbaka till avd som han låg på innan operationen, dvs han är inte längre på IVA. Har även fått hålla honom idag, första gången sen i torsdags, kändes otroligt bra!!
Min faster har varit hos oss nu i helgen och det har varit skönt! Hon har varit en klippa för både mig och Juan! Vi höll dopet som planerat och det var fint, vi ska även hålla en till cermoni vid ett senare tillfälle så att familj och vänner kan närvara. Har fått veta att läkarna planerar att vi ska få åka "hem", inte hem till oss men hem till Gävle. Känns hur bra som helst!! Vi var inställda på att mellanlanda på Gävle sjukhus för eftervård innan vi kan ta med oss vår son hem till oss, så det känns bra. Vet dock inte någon bestämd dag ännu men "vet" att det blir denna vecka! Såvida ingen komplikation tillstöter, vilket vi hoppas inte händer.
Igår, 27/5, var första gången som vi kunde bära runt på vår son och röra oss fritt inne på avdelningen, vilken lycka!! Det var även första gången som vi såg vår son ouppkopplad till en massa maskiner. Snacka om stolta föräldrar som naturligtvis visade upp sin son för de andra föräldrarna på avd, alla lika glada för vår skull. (alla har genomgått liknande händelser...) Nu vet vi också att vi ska åka hem till vårat sjukhus den 29/5, Oliver med ambulansflyg och vi har inte fått veta vårt transport sätt ännu. (får veta idag) Är lycklig!!Det blev som så att sos-alarm, som skulle flyga hem Oliver, gjorde ett undantag och lät båda föräldrarna flyga med. Skönt, resan tog bara ca 1-1½ timme. Ambulanstransport både till och från flygplatsen. Väl på sjukhuset här i stan (Gävle) så hamnade vi på avd 107 A, där de undersökte Oliver när han föddes. Alla sköterskor hälsade välkommen tillbaka och var så nyfikna på lille Oliver. De mindes honom och hade funderat hur det hade gått. Själv kände jag igen en del av ansiktena men kom inte ihåg några namn....Vi fick sova kvar på avd över natten, mest pga resan och att de ville ha lite koll på Oliver. Dagen efter så fick vi permisson över helgen och kunde åka hem med vår son!! Vilken känsla alltså!! Så nu har vi premiäranvänt, vagn, bilstol, sängarna, skötbordet m.m.
Ska tillbaka imorgon måndag för kontroller bla.
Så nu har vi varit tillbaka på kontroll, allt såg bra ut!! Så pass bra att de tog bort sonden, så nu är lille Oliver helt utan slangar och sladdar för första gången i sitt liv. Vi fick permision även nu, denna gång tills på torsdag då vi ska tillbaka för ytterligare en kontroll. Visst är det jätte-skönt att vara hemma men det har varit lite jobbigt också pga att vi har haft gäster nästan hela helgen. Kan ju förstå att alla vill träffa Oliver men det är jobbigt för både honom och oss.
18/6 En liten uppdatering!
Under dagarna vi hade permisson så var allt bara bra och på torsdagens återbesök så såg allt jätte-bra ut! Så bra att Oliver blev utskriven!! Dr Hans Bäckman gjorde ultraljud på hjärtat och var väldigt nöjd, det såg så bra ut! En annan positiv sak är att dr Hans bara hittade 2 hål i kammarväggen, det var 3 st från början. Så förhoppningsvis så har ett redan vuxit igen. Så nu är vi helt själva, dvs utan större övervakning från sjukvården, skönt!! Men det är även skönt att veta att det bara är att ringa till avd om vi funderar över något. Dessa dagar har gått åt till att försöka skapa några sorts rutiner, resultatet av detta varierar... Men det går framåt.
Vi har även hunnit med att ha hembesök av BVC, den stackars sköterskan fick höra hela historien utan att vara förberedd... BVC hade inte fått journalen ännu, men det gick bra. Vid detta tillfälle så vägdes Oliver och han hade gått upp ca 200g på en vecka. Det betyder att han får i sig all näring han behöver utan att ha sond!! Mkt positivt!!
Var till sjukhuset härom dagen för att kolla hörseln på den lille, det gick bra på ett öra, han är förkyld så det blev för mycket störningar för att resultatet skulle vara bra. Så det blir ett återbesök när förkylningen lagt sig...
Idag var det åter dags för BVC, det blev mätning och vägning. Gossen har vuxit 2 cm sen senaste mätningen och gått upp ca 250g, inte helt fel!
Imorgon ska vi träffa dr Hans igen, vi får se vad som händer där....På det stora hela så går det väldigt bra med allt och Oliver har hämtat sig så otroligt bra efter operationen.
19/6 Var på läkarbesök idag, träffade dr Hans Bäckman, och gjorde ultraljud på hjärtat. Allt såg bra ut och dr Hans hittade bara 1 hål i kammarväggen denna gång!! Så nu har 2 st växt igen, helt underbart!! Nu behöver vi inte komma på återbesök förrän i augusti.
4/7 Kom på att jag borde skriva lite här också...
Sedan jag skrev senast så har Oliver äntligen fått bada för första gången i sitt liv. Detta med ngt blandade känslor från Olivers sida... Till en början så såg han lite rädd ut och verkade tycka att det var hemskt, detta vände snabbt!! Han sprattlade i vattnet och mös!! Så jag kan tala om att detta är ngt Oliver verkligen gillar!! Igår så var det dags att prova stora badkaret tillsammans med mamma Ann, mysigt värre!! Tyckte både jag och Oliver! Som pricken över i´et så kissade Oliver på mig när han skulle upp ur badet. Vet inte om det var en glädjeyttring eller av missbehag, hahaha, snarare så var det nog dags att kissa!
Vi har ju även hunnit med att testa både bärsele och babysitter, båda uppskattas och används flitigt!!
080508 Föddes vår son Oliver 49 cm och 3105 gram
Samma dag som han kom till världen så fick han flyga helikopter från Gävle ner till Gbg, knappt 12 timmar gammal... Detta pga att han föddes med ett hjärtfel som upptäcktes efter födseln och att han behövde opereras inom kort för att överleva. Men trots detta så är han "pigg och alert"!!Han är en kämpe vår son!!
Idag, 23/5, så har Oliver genomgått en hjärtoperation, 15 dagar gammal. Operationen gick bra och nu ligger han på Barn-IVA här i Gbg. Nu under helgen ska vi döpa Oliver, det har varit många kast fram och tillbaka om det skulle bli operation eller inte. Om det inte hade blivit operation så hade allt hopp varit ute.... Därav vår reaktion att döpa honom så snart. Vi gör detta tillsammans med min faster som är kyrkoherde och har tagit sig tid att flyga ner hit till oss från Jämtland, vet inte hur jag ska kunna tacka henne! Senare får vi ha en annan cermoni tillsammans med släkt och vänner.
Idag, 25/5, så har man kopplat bort respiratorn som hjälpte Oliver att andas efter operationen och det har gått jätte-bra!! Han har även fått komma tillbaka till avd som han låg på innan operationen, dvs han är inte längre på IVA. Har även fått hålla honom idag, första gången sen i torsdags, kändes otroligt bra!!
Min faster har varit hos oss nu i helgen och det har varit skönt! Hon har varit en klippa för både mig och Juan! Vi höll dopet som planerat och det var fint, vi ska även hålla en till cermoni vid ett senare tillfälle så att familj och vänner kan närvara. Har fått veta att läkarna planerar att vi ska få åka "hem", inte hem till oss men hem till Gävle. Känns hur bra som helst!! Vi var inställda på att mellanlanda på Gävle sjukhus för eftervård innan vi kan ta med oss vår son hem till oss, så det känns bra. Vet dock inte någon bestämd dag ännu men "vet" att det blir denna vecka! Såvida ingen komplikation tillstöter, vilket vi hoppas inte händer.
Igår, 27/5, var första gången som vi kunde bära runt på vår son och röra oss fritt inne på avdelningen, vilken lycka!! Det var även första gången som vi såg vår son ouppkopplad till en massa maskiner. Snacka om stolta föräldrar som naturligtvis visade upp sin son för de andra föräldrarna på avd, alla lika glada för vår skull. (alla har genomgått liknande händelser...) Nu vet vi också att vi ska åka hem till vårat sjukhus den 29/5, Oliver med ambulansflyg och vi har inte fått veta vårt transport sätt ännu. (får veta idag) Är lycklig!!Det blev som så att sos-alarm, som skulle flyga hem Oliver, gjorde ett undantag och lät båda föräldrarna flyga med. Skönt, resan tog bara ca 1-1½ timme. Ambulanstransport både till och från flygplatsen. Väl på sjukhuset här i stan (Gävle) så hamnade vi på avd 107 A, där de undersökte Oliver när han föddes. Alla sköterskor hälsade välkommen tillbaka och var så nyfikna på lille Oliver. De mindes honom och hade funderat hur det hade gått. Själv kände jag igen en del av ansiktena men kom inte ihåg några namn....Vi fick sova kvar på avd över natten, mest pga resan och att de ville ha lite koll på Oliver. Dagen efter så fick vi permisson över helgen och kunde åka hem med vår son!! Vilken känsla alltså!! Så nu har vi premiäranvänt, vagn, bilstol, sängarna, skötbordet m.m.
Ska tillbaka imorgon måndag för kontroller bla.
Så nu har vi varit tillbaka på kontroll, allt såg bra ut!! Så pass bra att de tog bort sonden, så nu är lille Oliver helt utan slangar och sladdar för första gången i sitt liv. Vi fick permision även nu, denna gång tills på torsdag då vi ska tillbaka för ytterligare en kontroll. Visst är det jätte-skönt att vara hemma men det har varit lite jobbigt också pga att vi har haft gäster nästan hela helgen. Kan ju förstå att alla vill träffa Oliver men det är jobbigt för både honom och oss.
18/6 En liten uppdatering!
Under dagarna vi hade permisson så var allt bara bra och på torsdagens återbesök så såg allt jätte-bra ut! Så bra att Oliver blev utskriven!! Dr Hans Bäckman gjorde ultraljud på hjärtat och var väldigt nöjd, det såg så bra ut! En annan positiv sak är att dr Hans bara hittade 2 hål i kammarväggen, det var 3 st från början. Så förhoppningsvis så har ett redan vuxit igen. Så nu är vi helt själva, dvs utan större övervakning från sjukvården, skönt!! Men det är även skönt att veta att det bara är att ringa till avd om vi funderar över något. Dessa dagar har gått åt till att försöka skapa några sorts rutiner, resultatet av detta varierar... Men det går framåt.
Vi har även hunnit med att ha hembesök av BVC, den stackars sköterskan fick höra hela historien utan att vara förberedd... BVC hade inte fått journalen ännu, men det gick bra. Vid detta tillfälle så vägdes Oliver och han hade gått upp ca 200g på en vecka. Det betyder att han får i sig all näring han behöver utan att ha sond!! Mkt positivt!!
Var till sjukhuset härom dagen för att kolla hörseln på den lille, det gick bra på ett öra, han är förkyld så det blev för mycket störningar för att resultatet skulle vara bra. Så det blir ett återbesök när förkylningen lagt sig...
Idag var det åter dags för BVC, det blev mätning och vägning. Gossen har vuxit 2 cm sen senaste mätningen och gått upp ca 250g, inte helt fel!
Imorgon ska vi träffa dr Hans igen, vi får se vad som händer där....På det stora hela så går det väldigt bra med allt och Oliver har hämtat sig så otroligt bra efter operationen.
19/6 Var på läkarbesök idag, träffade dr Hans Bäckman, och gjorde ultraljud på hjärtat. Allt såg bra ut och dr Hans hittade bara 1 hål i kammarväggen denna gång!! Så nu har 2 st växt igen, helt underbart!! Nu behöver vi inte komma på återbesök förrän i augusti.
4/7 Kom på att jag borde skriva lite här också...
Sedan jag skrev senast så har Oliver äntligen fått bada för första gången i sitt liv. Detta med ngt blandade känslor från Olivers sida... Till en början så såg han lite rädd ut och verkade tycka att det var hemskt, detta vände snabbt!! Han sprattlade i vattnet och mös!! Så jag kan tala om att detta är ngt Oliver verkligen gillar!! Igår så var det dags att prova stora badkaret tillsammans med mamma Ann, mysigt värre!! Tyckte både jag och Oliver! Som pricken över i´et så kissade Oliver på mig när han skulle upp ur badet. Vet inte om det var en glädjeyttring eller av missbehag, hahaha, snarare så var det nog dags att kissa!
Vi har ju även hunnit med att testa både bärsele och babysitter, båda uppskattas och används flitigt!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)